This post will only be written in Swedish.
Det är jag, författaren bakom TEENS are future som står för den här texten och eventuella frågor besvaras av mig i mail eller kommentarer nedan.
Här sitter jag, en näst intill helt vanlig gymnasieelev. Och jag känner att jag snart vill ge upp. Allt press skolan lägger på oss kommer resultera i att vi kommer bli helt "tagna på sängen" när vi sedan är klara.
Självklart tycker jag att det är bra att vi går i skolan, utan tvekan! Men ibland blir det för mycket press på oss ungdomar. Vi ska vara dem som efter studenten går ut i arbetslivet med ett brett leende och bestå av endast positiv och glad energi. Men hur ska vi kunna göra det när vi kommer ha kämpat livet ur oss med extraarbete efter skolan och på helger för att ha råd med alla nödvändiga saker, sociala tillställningar och caféer samtidigt som vi måste prestera på topp i skolan, för att sedan komma in på en högskoleutbildning och fortsätta att slita ut oss där.
Det som är "vanligt" med mig är att jag väll gör så absolut lite jag bara kan i skolan och att ändå klara mig, för att sedan rymma därifrån och göra det jag tycker är kul. Gå på fester, fika och käka middag med mina kompisar och snacka skit. En hel del av det sistnämnda.
Men, sedan har vi jobbsidan också, där jag inte alls är en vanlig tonåring. Där måste jag bete mig vuxet och moget. Vilket är så bra, där känner jag mig tagen seriöst och jag får inte samma "tonårspress". Det kanske låter konstigt, men att ständigt leva upp till förväntningarna i skolan och sociala umgängen ger större press än att som ungdom behandlas som en vuxen. Jag kan inte komma hem klockan 5 och sedan sova 12 timmar varje helg, jag måste välja mina tillställningar.
Att vi vill, ska ses som positivt. Vi ska ju kunna skaffa en utbildning och sedan göra karriär på jobbet, men hur ska vi göra det när vi endast lever under extremt strikta regler som någon annan har bestämt? Som tidigare nämnt, skolan är och kommer alltid vara bra, men många ungdomar kan väl känna att vi aldrig kommer få växa upp med tanke på den stenhårda koll skolan har. Och alla plikter runt.
Varför ska inte ungdomar som faktiskt kan ta hand om sig få göra det? Okej, självklart kommer det alltid finnas personer som inte klarar av att gå i skolan om det är för fritt, men det finns ju vuxna som inte klarar av att jobba? Hur ska dom som inte skulle gå till skolan ifall dom har det alternativet sedan gå till jobbet varje dag resten av sina liv? Men varför ge upp på de nya själarna med en sådan otrolig glöd för att det blir en orättvis behandling mot de svagare?
Går man till skolan för att man är illa tvungen borde man inte behöva göra det överhuvudtaget. Men, gymnasiet är ju fritt? Alla som vill sluta får göra det med lite av sin sista kämparglöd. Men sen då? Hur mycket har du som hoppar av gymnasiet tappat i framtiden? Vilka jobba kommer du kunna få? Nej, där fungerar det inte. De flesta som hoppar av skolan gör det för att sedan inte behöva göra någonting. Sen finns det såklart undantag med riktiga stjärnor som har klarat sig bättre än de flesta andra utan att ha ett pappersintyg på att de har gått gymnasiet och därmed är förberedda på framtiden. Däremot är andelen personer som lyckas på det sättet en tydlig minoritet.
Om alla gymnasieelever som klarar av att planera sin tid och lägga upp det på ett sätt som passar in i livet för att undvika onödig stress och ångest skulle få göra det, då skulle arbetsmarknaden växa och dessa drivna ungdomar kan med planerad tid enkelt hinna med ett deltidsjobb genom att inte gå 100% i skolan utan kunna göra en del av arbetet hemma. Därmed finns det inte en speciell minut som du ska befinna dig någonstans på vad det gäller skolan. Inlämningarna ska fortfarande vara inne på söndag 20.00 men vägen till den perfekta inlämningen kan en så mogen gymnasieelev klara själv genom att ha hängt med på genomgångar och föreläsningar.
Om jag får ge er ett exempel, Chloé Schuterman. Hon är en ungdom som jag, hennes bloggläsare, ser en enorm karriär i. Hur långt skulle hon ha tagit sig vid det här laget om hon istället för att vara tvingad att sitta i skolbänken större delen av dagen kunde göra vad hon egentligen ville och var bra på? Det är ungdomar som henne som ska kunna välja hur livet ska se ut. Och då säger jag inte att alla drivna ungdomar ska släppas helt fria och få göra vad som helst bara de kommer till prov och gör sina inlämningar, nej. Men det borde ligga i skolornas intresse att kunna ge eleverna som önskar ett så pass flexibelt schema att de kan göra annat de brinner för. Det är ju trotts allt en väg ut i riktiga livet. Livet där ingen bryr sig om man struntar i jobbet, då är det upp till dig om du vill ha dina pengar eller inte. Ingen mailar dina föräldrar och säger att du alltid ramlar in för sent till lektionerna och istället för att sitta och argumentera med en rektor som låtsas att förstå dig så är det en chef som är din högsta domstol. Som i de absolut flesta fall kommer ta sina anställda mer seriöst än vad en rektor tar sina elever.
Det finns gymnasieelever som är mer mogna för vuxenlivet än många som faktiskt redan ses som vuxna. Varför ska vi hållas tillbaka? Varför ska vi inte få smygstarta livet som vi varje sekund i skolan går och drömmer om?
Jag önskar att ni som känner er berörda kan göra ett anspråk på detta, jag kanske är helt ute och cyklar men för att komma någonstans är väl första steget att uttrycka sina åsikter med personer i samma sitts?